iintebitter

Flera gånger här i bloggen har jag nämnt hur jag lätt fastnar i mitt inre. Hakar upp mig på en massa svammel som jag egentligen inte borde tänka på då det sätter käppar kugghjulen som ska hålla min hjärna fungerande.Jag kommer ihåg när jag var liten och resonerade kring framtiden.

När jag gått ut högstadiet skulle jag söka in på estet teater. Ta skolan med storm så jag kunde gå ut med toppbetyg och sedan söka in på en teaterhögskola. Efter det hade jag tänkt flytta till Hollywood och bli stjärna.

Jag reflekterade inte kring det väsentliga.

Att jag hatar uppmärksamhet. Jag hatar tanken på att vara känd. Jag hatar att uppträda inför folk.

Jag skulle helt enkelt hata det livet.

Men det jag inte kan låta bli att förundras över är hur passionerad jag var, även fast jag var liten, knubbig och 8 år.

För mig fanns det inga gränser. Det fanns inte om eller kanske. Inga hinder jag inte kunde ta mig över.

Idag är det bara hinder jag ser. Jag ser bara vad som inte går, vad som kan gå fel och vad som inte passar mig. Framtiden idag ser mest ut som en svart grop jag inte vill falla ner i, och som är omöjlig att ta sig ur när man väl är där.

Jag försöker i alla fall.

Jag försöker ta mig ur mina egna onda tankar som jag ständigt glider tillbaka i. Som om de vore en omloppsbana som suger in mig och tvingar mig att cirkulera där.

Men jag har ändå kommit relativt långt redan nu.

Jag har hittat en skrivutbildning jag ska söka in till nästa år som dessutom verkar skitkul.

Jag håller på att spåna på ett framtida arbete till mig själv, någonting som jag tror kan bli riktigt intressant om jag bara lyckas. Men allt handlar om att kämpa.

Eller hur?

Jag hade tänkt att inte lägga mig i kungafödseln över huvud taget då jag finner diskussionen rätt ointressant eftersom mitt intresse i kungahuset är näst intill obefintlig, men jag kan inte låta bli då jag läst vad som skrivits kring ämnet de senaste timmarna.

Ja. Barnet kommer bli ännu en utgift för landets skattebetalare. Vi kommer få betala för barnets leverne och onödiga uppgifter såsom resor och fritidssysslor. Vi kommer betala för barnets kläder, leksaker, körkort och dyra fritidsintressen.

Ja. Det är otroligt synd att en människa måste födas in i en värld där yttrandefriheten inte är en självklarhet och rätten att rösta inte kommer på tal. Den här flickan får leva i en oberoende ställning, oavsett vad hon tycker och vad hon önskar att påverka. Hennes demokratiska rättighet är obefintlig, såvida hon inte väljer att avsäga sig sin kungliga titel, vilket inte har hänt i Sverige sen Gustav V valde att abdikera i början av 1900-talet. (Om jag inte har helt fel)

Hon kommer växa upp under mediebevakning där hon inte ens kommer kunna gå till skolan en vanlig tisdag utan att någon kommer vända på huvudet. Alla vet vem hon är.

Det enda positiva som kan komma ur det är väl att hon kan ta det lugnt i dom pinsamma lär-känna-varandra övningarna som skolor envisas med att ha, det finns inte mycket att tillägga. Alla kan bara läsa Aftonbladet.

Nej. Jag skulle inte påstå att det är rätt att en människa precis som alla andra inte ska ha rätten till ett vanligt liv där hon kan välja vad hon vill göra med sin framtid. Det är redan utstakat för henne innan hon ens hunnit ta sitt första andetag.

Men den rätten har väl ingen som föds in i en monarki? Kronprinsessan Victoria har gått igenom samma sak. Man kan inte kräva att bara för att hon föddes med en titel, ska hennes rättighet att skaffa barn tas ifrån henne.

Jag tänker vara glad för hennes och Prins Daniels skull. Ett barn sägs vara en välsignelse, något jag inte tänker missunna ett lyckligt par, oavsett deras härkomst. Man kan bara hoppas att dom gör det bästa för sin dotter. Trotts de motiga förutsättningarna.

Sen att jag inte är vidare förtjust i monarki i övrigt, det är en helt annan femma.