Trött.
5/8 uppgifter gjorda nu. Men hur kul det än är så hatar jag mig själv för att jag inte har börjat tidigare, för nu måste jag stressa och vet att det inte kommer bli så bra som jag vill.. Fast jag får helt enkelt leva med det!
Kvällens nöje får vara att se Robert klippa sig, nu ser han ut som en herre med blötkammat hår. En kostym på det och han kan jobba på bank.
Kvällens nöje får vara att se Robert klippa sig, nu ser han ut som en herre med blötkammat hår. En kostym på det och han kan jobba på bank.
Akvarell del 2.
En preview på bild 2.
Gillar att det inte syns vad det föreställer alls i svartvit.
Gillar att det inte syns vad det föreställer alls i svartvit.
Ongoing.
Mobilbild på det jag håller på med just nu.
Är så frustrerad och missnöjd.
One, two..
Kladdakladd.
Sitter just nu och gör lite kladd inför nästa projekt "människor i miljö". Försöker rita bort prestationsångesten men hur det funkar vet jag inte. Blir mest bara massa streck. Tur att moran köpte mig världens sötaste lilla block att kladda i!
Är nästan lite kär i det.
Är nästan lite kär i det.
Akvarell.
Svartvit tjuvtitt på det jag håller på med just nu. Har arbetat med stenar, mossa, barr och pensel. Ska måla om samma bild två gånger till nu under dagen/kvällen eftersom uppgiften kräver det. Hoppas jag blir lika nöjd med dom då..
Förlåt för min frånvaro förresten.
Förlåt för min frånvaro förresten.
Segt.
Jag är sällan velig. Utom när det kommer till konst. Ingenting duger, har gjort samma uppgift hur många gånger som helst och det finns inte en chans på miljonen att jag blir nöjd. Så irriterande!
Varför gör man alltid så? Det man vet att man kan, det är det man blir minst nöjd med. Man borde verkligen ta och lita på sig själv lite mer.
Varför gör man alltid så? Det man vet att man kan, det är det man blir minst nöjd med. Man borde verkligen ta och lita på sig själv lite mer.
Quote.
Three things in life when gone never come back:
time, words and opportunity.
time, words and opportunity.
Three things in life that should never be lost:
peace, hope and honesty.
Three things in life which are most valuable:
love, faith and prayer.
Three things in life which are never certain:
dreams, success and fortune.
Three things in life that make a person:
hard work, sincerity and commitment.
Three things in life that can destroy a person:
lust, pride and anger.
Wac.
Jag vet att det är "fult" skuggat, men det är meningen med den här bilden. Sen vet jag inte varför jag inverterade en likadan, men jag gillar det. Och jag som inte ens gillar inverterat har nu gjort två på raken. Kommer säkert ångra mig imorgon.
Är fortfarande sjukt ovan med wacom och hur allting fungerar (höll på lite med det första året på gymnasiet men brydde mig aldrig om att riktigt lära mig då) så jag förväntar mig inte att det ska bli så fint som det blir när jag exempelvis ritar med pennor. Men är nöjd ändå!
När skolan kommer igång ordentligen kommer det läggas upp lite roligare saker förhoppningsvis. Fan vad jag längtar.
.
Jag har nog bestämt mig för det! Känns jäkligt mycket roligare än bara ett helsvart burr! Ska bara ha råd med löshår först.. Men det är ju bara en liten detalj. Typ. Hehe.
Lägenhetshets.
Lägenhetshetsen är fan värre än förut. Nu sitter jag inte bara och hökar på Lulebo 9 på morgonen varje dag, utan har även mejlat på minst 5 lägenheter från Blocket de senaste dagarna. Plus desperat inlägg på Facebook. Plus ännu mer Lulebo. Ingenting ännu. Och så kommer jag fortsätta. Men det känns allt annat än hoppfullt.
Jag kommer få pendla förevigt.
/deppig(och lite less)tjej
Jag kommer få pendla förevigt.
/deppig(och lite less)tjej
Luleå.
Jag hatar när man vaknar på morgonen och vet att man måste stiga upp för man måste iväg. Och man är ledig. Det är fan jävligt plågsamt.
Släpade i alla fall min cementklump till kropp (på morgonen känns det som om jag väger 7 ton) ur sängen och skulle äta frukost, tvingade Robert att se ett avsnitt Supernatural med mig. Undra hur många gånger jag sett det nu?
Sen var det bara att klä på sig och fara. Skulle även förbi skolan för atthämta mina uppgifter, som förövrigt är asmånga, och efter det iväg till stan för att äta lunch. Och ja, jag åt lunch två timmar efter frukost- ser inget fel med det nej.
Sen var det bara att fara hem igen för att börja med allt jag skulle göra. Hjälpte även Anna att tanka för första gången, för jag är så sjukt manlig och kan sånt helt perfekt.
Nu undrar jag varför jag sitter här istället för att göra någon nytta.
Min hund har tagit över kökssoffan. Inga konstigheter.
Släpade i alla fall min cementklump till kropp (på morgonen känns det som om jag väger 7 ton) ur sängen och skulle äta frukost, tvingade Robert att se ett avsnitt Supernatural med mig. Undra hur många gånger jag sett det nu?
Sen var det bara att klä på sig och fara. Skulle även förbi skolan för atthämta mina uppgifter, som förövrigt är asmånga, och efter det iväg till stan för att äta lunch. Och ja, jag åt lunch två timmar efter frukost- ser inget fel med det nej.
Sen var det bara att fara hem igen för att börja med allt jag skulle göra. Hjälpte även Anna att tanka för första gången, för jag är så sjukt manlig och kan sånt helt perfekt.
Nu undrar jag varför jag sitter här istället för att göra någon nytta.
Min hund har tagit över kökssoffan. Inga konstigheter.
Hårångest.
Fyfan vad jag hatar hår. Är sjukt sugen att raka av allt. Inte för att jag blivit vidare snygg men då hade jag sluppit vela fram och tillbaka.
Har färgat håret svart i flera, flera, flera år nu och skulle för några månader sen färga det blått. Som ni säkert kunde lista ut gick det käpprätt åt helvete. Inte vidare snyggt så det blev svart igen. Blev less på hur dött det var och tackade att jag har min sidecut.
Så mitt dilemma nu är: Fortsätta att bara ha clip-on löshår eller sätta in kreatin, och i så fall. Helsvart eller ska jag bleka löshårets toppar och göra en blå dipdye?
Så fint att jag skulle kunna dö.
Har färgat håret svart i flera, flera, flera år nu och skulle för några månader sen färga det blått. Som ni säkert kunde lista ut gick det käpprätt åt helvete. Inte vidare snyggt så det blev svart igen. Blev less på hur dött det var och tackade att jag har min sidecut.
Så mitt dilemma nu är: Fortsätta att bara ha clip-on löshår eller sätta in kreatin, och i så fall. Helsvart eller ska jag bleka löshårets toppar och göra en blå dipdye?
Så fint att jag skulle kunna dö.
Frånvarande.
Hej kompisar! Har varit aningen frånvarande idag..
I vintras anmälde jag mig att sammanställa samt publicera en diktsamling i hyllning till en kvinna från byn som gick bort för några år sedan. Det hela hände i samband med det att min klass gjorde en hyllningsfilm av hennes band och deras karriär.
I alla fall har jag suttit med det hala dagen då jag insåg att jag har, trotts att jag jobbat mycket med det här, inte hade hunnit så långt som jag borde. Visst det är ingen tidspress från byaföreningen, men jag flyttar snart och skolar drar snart igång ordentligt och då vet jag inte hur mycket tid jag kommer ha över.
Plus att jag imorgon ska och hämta mina uppgifter från skolan, så måste ligga i här. Hoppas alla andra haft en fin söndag!
Bild från i vintras, någonstans ute på Axelsvik.
I vintras anmälde jag mig att sammanställa samt publicera en diktsamling i hyllning till en kvinna från byn som gick bort för några år sedan. Det hela hände i samband med det att min klass gjorde en hyllningsfilm av hennes band och deras karriär.
I alla fall har jag suttit med det hala dagen då jag insåg att jag har, trotts att jag jobbat mycket med det här, inte hade hunnit så långt som jag borde. Visst det är ingen tidspress från byaföreningen, men jag flyttar snart och skolar drar snart igång ordentligt och då vet jag inte hur mycket tid jag kommer ha över.
Plus att jag imorgon ska och hämta mina uppgifter från skolan, så måste ligga i här. Hoppas alla andra haft en fin söndag!
Bild från i vintras, någonstans ute på Axelsvik.
The Harlot's House
We caught the tread of dancing feet,
- We loitered down the moonlit street,
- And stopped beneath the harlot's house.
-
- Inside, above the din and fray,
- We heard the loud musicians play
- The "Treues Liebes Herz" of Strauss.
-
- Like strange mechanical grotesques,
- Making fantastic arabesques,
- The shadows raced across the blind.
-
- We watched the ghostly dancers spin
- To sound of horn and violin,
- Like black leaves wheeling in the wind.
-
- Like wire-pulled automatons,
- Slim silhouetted skeletons
- Went sidling through the slow quadrille.
-
- The took each other by the hand,
- And danced a stately saraband;
- Their laughter echoed thin and shrill.
-
- Sometimes a clockwork puppet pressed
- A phantom lover to her breast,
- Sometimes they seemed to try to sing.
-
- Sometimes a horrible marionette
- Came out, and smoked its cigarette
- Upon the steps like a live thing.
-
- Then, turning to my love, I said,
- "The dead are dancing with the dead,
- The dust is whirling with the dust."
-
- But she--she heard the violin,
- And left my side, and entered in:
- Love passed into the house of lust.
-
- Then suddenly the tune went false,
- The dancers wearied of the waltz,
- The shadows ceased to wheel and whirl.
-
- And down the long and silent street,
- The dawn, with silver-sandalled feet,
- Crept like a frightened girl.
Fanfic.
Efter att nu har läst massa olika fanfics fick jag helt plötsligt tillbaka suget att skriva. Inte bara massa dikter, utan en längre novell med massa kapitel. Fan vad kul!
Ska nog börja med det nu och ignorera att jag är halvdöd.
Ska nog börja med det nu och ignorera att jag är halvdöd.
Bröst.
Jag tror fan att jag aldrig kommer vänja mig med att det finns så sjukt många brudar som känner behovet att knäppa bilder på sig själv vars fokus ligger till 70% på urringningen/brösten. Vad vinner man på det? Kåta killar/gubbar som sitter och ger komplimanger för dina fina bröst? (Som du såklart tryckt upp i en för liten push-up bh. Men det är en teknikalitet.) Är det inte bättre att faktiskt visa ansiktet, och inte missa allting från munnen och upp?
Jag vet inte med er, men jag hör hellre att jag har ett snyggt fejs.
Är jag säxy nu ellerrr?
Jag vet inte med er, men jag hör hellre att jag har ett snyggt fejs.
Är jag säxy nu ellerrr?
Cover ALL the mirrors!
Jag älskar när man ska gå och tvätta av ansiktet och man upptäcker massa nya fina finnar man är helt säker på inte var där igår.
Så nu undviker jag speglar ett tag och låtsas om att jag inte har ett rövnylle utan är helt jävla flawless.
Typ såhär då.
Så nu undviker jag speglar ett tag och låtsas om att jag inte har ett rövnylle utan är helt jävla flawless.
Typ såhär då.
The Raven.
Once upon a midnight dreary, while I pondered weak and weary,
Over many a quaint and curious volume of forgotten lore,
While I nodded, nearly napping, suddenly there came a tapping,
As of some one gently rapping, rapping at my chamber door.
`'Tis some visitor,' I muttered, `tapping at my chamber door -
Only this, and nothing more.'
Ah, distinctly I remember it was in the bleak December,
And each separate dying ember wrought its ghost upon the floor.
Eagerly I wished the morrow; - vainly I had sought to borrow
From my books surcease of sorrow - sorrow for the lost Lenore -
For the rare and radiant maiden whom the angels named Lenore -
Nameless here for evermore.
And the silken sad uncertain rustling of each purple curtain
Thrilled me - filled me with fantastic terrors never felt before;
So that now, to still the beating of my heart, I stood repeating
`'Tis some visitor entreating entrance at my chamber door -
Some late visitor entreating entrance at my chamber door; -
This it is, and nothing more,'
Presently my soul grew stronger; hesitating then no longer,
`Sir,' said I, `or Madam, truly your forgiveness I implore;
But the fact is I was napping, and so gently you came rapping,
And so faintly you came tapping, tapping at my chamber door,
That I scarce was sure I heard you' - here I opened wide the door; -
Darkness there, and nothing more.
Deep into that darkness peering, long I stood there wondering, fearing,
Doubting, dreaming dreams no mortal ever dared to dream before;
But the silence was unbroken, and the darkness gave no token,
And the only word there spoken was the whispered word, `Lenore!'
This I whispered, and an echo murmured back the word, `Lenore!'
Merely this and nothing more.
Back into the chamber turning, all my soul within me burning,
Soon again I heard a tapping somewhat louder than before.
`Surely,' said I, `surely that is something at my window lattice;
Let me see then, what thereat is, and this mystery explore -
Let my heart be still a moment and this mystery explore; -
'Tis the wind and nothing more!'
Open here I flung the shutter, when, with many a flirt and flutter,
In there stepped a stately raven of the saintly days of yore.
Not the least obeisance made he; not a minute stopped or stayed he;
But, with mien of lord or lady, perched above my chamber door -
Perched upon a bust of Pallas just above my chamber door -
Perched, and sat, and nothing more.
Then this ebony bird beguiling my sad fancy into smiling,
By the grave and stern decorum of the countenance it wore,
`Though thy crest be shorn and shaven, thou,' I said, `art sure no craven.
Ghastly grim and ancient raven wandering from the nightly shore -
Tell me what thy lordly name is on the Night's Plutonian shore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'
Much I marvelled this ungainly fowl to hear discourse so plainly,
Though its answer little meaning - little relevancy bore;
For we cannot help agreeing that no living human being
Ever yet was blessed with seeing bird above his chamber door -
Bird or beast above the sculptured bust above his chamber door,
With such name as `Nevermore.'
But the raven, sitting lonely on the placid bust, spoke only,
That one word, as if his soul in that one word he did outpour.
Nothing further then he uttered - not a feather then he fluttered -
Till I scarcely more than muttered `Other friends have flown before -
On the morrow he will leave me, as my hopes have flown before.'
Then the bird said, `Nevermore.'
Startled at the stillness broken by reply so aptly spoken,
`Doubtless,' said I, `what it utters is its only stock and store,
Caught from some unhappy master whom unmerciful disaster
Followed fast and followed faster till his songs one burden bore -
Till the dirges of his hope that melancholy burden bore
Of "Never-nevermore."'
But the raven still beguiling all my sad soul into smiling,
Straight I wheeled a cushioned seat in front of bird and bust and door;
Then, upon the velvet sinking, I betook myself to linking
Fancy unto fancy, thinking what this ominous bird of yore -
What this grim, ungainly, ghastly, gaunt, and ominous bird of yore
Meant in croaking `Nevermore.'
This I sat engaged in guessing, but no syllable expressing
To the fowl whose fiery eyes now burned into my bosom's core;
This and more I sat divining, with my head at ease reclining
On the cushion's velvet lining that the lamp-light gloated o'er,
But whose velvet violet lining with the lamp-light gloating o'er,
She shall press, ah, nevermore!
Then, methought, the air grew denser, perfumed from an unseen censer
Swung by Seraphim whose foot-falls tinkled on the tufted floor.
`Wretch,' I cried, `thy God hath lent thee - by these angels he has sent thee
Respite - respite and nepenthe from thy memories of Lenore!
Quaff, oh quaff this kind nepenthe, and forget this lost Lenore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'
`Prophet!' said I, `thing of evil! - prophet still, if bird or devil! -
Whether tempter sent, or whether tempest tossed thee here ashore,
Desolate yet all undaunted, on this desert land enchanted -
On this home by horror haunted - tell me truly, I implore -
Is there - is there balm in Gilead? - tell me - tell me, I implore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'
`Prophet!' said I, `thing of evil! - prophet still, if bird or devil!
By that Heaven that bends above us - by that God we both adore -
Tell this soul with sorrow laden if, within the distant Aidenn,
It shall clasp a sainted maiden whom the angels named Lenore -
Clasp a rare and radiant maiden, whom the angels named Lenore?'
Quoth the raven, `Nevermore.'
`Be that word our sign of parting, bird or fiend!' I shrieked upstarting -
`Get thee back into the tempest and the Night's Plutonian shore!
Leave no black plume as a token of that lie thy soul hath spoken!
Leave my loneliness unbroken! - quit the bust above my door!
Take thy beak from out my heart, and take thy form from off my door!'
Quoth the raven, `Nevermore.'
And the raven, never flitting, still is sitting, still is sitting
On the pallid bust of Pallas just above my chamber door;
And his eyes have all the seeming of a demon's that is dreaming,
And the lamp-light o'er him streaming throws his shadow on the floor;
And my soul from out that shadow that lies floating on the floor
Shall be lifted - nevermore!
-Poe
Over many a quaint and curious volume of forgotten lore,
While I nodded, nearly napping, suddenly there came a tapping,
As of some one gently rapping, rapping at my chamber door.
`'Tis some visitor,' I muttered, `tapping at my chamber door -
Only this, and nothing more.'
Ah, distinctly I remember it was in the bleak December,
And each separate dying ember wrought its ghost upon the floor.
Eagerly I wished the morrow; - vainly I had sought to borrow
From my books surcease of sorrow - sorrow for the lost Lenore -
For the rare and radiant maiden whom the angels named Lenore -
Nameless here for evermore.
And the silken sad uncertain rustling of each purple curtain
Thrilled me - filled me with fantastic terrors never felt before;
So that now, to still the beating of my heart, I stood repeating
`'Tis some visitor entreating entrance at my chamber door -
Some late visitor entreating entrance at my chamber door; -
This it is, and nothing more,'
Presently my soul grew stronger; hesitating then no longer,
`Sir,' said I, `or Madam, truly your forgiveness I implore;
But the fact is I was napping, and so gently you came rapping,
And so faintly you came tapping, tapping at my chamber door,
That I scarce was sure I heard you' - here I opened wide the door; -
Darkness there, and nothing more.
Deep into that darkness peering, long I stood there wondering, fearing,
Doubting, dreaming dreams no mortal ever dared to dream before;
But the silence was unbroken, and the darkness gave no token,
And the only word there spoken was the whispered word, `Lenore!'
This I whispered, and an echo murmured back the word, `Lenore!'
Merely this and nothing more.
Back into the chamber turning, all my soul within me burning,
Soon again I heard a tapping somewhat louder than before.
`Surely,' said I, `surely that is something at my window lattice;
Let me see then, what thereat is, and this mystery explore -
Let my heart be still a moment and this mystery explore; -
'Tis the wind and nothing more!'
Open here I flung the shutter, when, with many a flirt and flutter,
In there stepped a stately raven of the saintly days of yore.
Not the least obeisance made he; not a minute stopped or stayed he;
But, with mien of lord or lady, perched above my chamber door -
Perched upon a bust of Pallas just above my chamber door -
Perched, and sat, and nothing more.
Then this ebony bird beguiling my sad fancy into smiling,
By the grave and stern decorum of the countenance it wore,
`Though thy crest be shorn and shaven, thou,' I said, `art sure no craven.
Ghastly grim and ancient raven wandering from the nightly shore -
Tell me what thy lordly name is on the Night's Plutonian shore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'
Much I marvelled this ungainly fowl to hear discourse so plainly,
Though its answer little meaning - little relevancy bore;
For we cannot help agreeing that no living human being
Ever yet was blessed with seeing bird above his chamber door -
Bird or beast above the sculptured bust above his chamber door,
With such name as `Nevermore.'
But the raven, sitting lonely on the placid bust, spoke only,
That one word, as if his soul in that one word he did outpour.
Nothing further then he uttered - not a feather then he fluttered -
Till I scarcely more than muttered `Other friends have flown before -
On the morrow he will leave me, as my hopes have flown before.'
Then the bird said, `Nevermore.'
Startled at the stillness broken by reply so aptly spoken,
`Doubtless,' said I, `what it utters is its only stock and store,
Caught from some unhappy master whom unmerciful disaster
Followed fast and followed faster till his songs one burden bore -
Till the dirges of his hope that melancholy burden bore
Of "Never-nevermore."'
But the raven still beguiling all my sad soul into smiling,
Straight I wheeled a cushioned seat in front of bird and bust and door;
Then, upon the velvet sinking, I betook myself to linking
Fancy unto fancy, thinking what this ominous bird of yore -
What this grim, ungainly, ghastly, gaunt, and ominous bird of yore
Meant in croaking `Nevermore.'
This I sat engaged in guessing, but no syllable expressing
To the fowl whose fiery eyes now burned into my bosom's core;
This and more I sat divining, with my head at ease reclining
On the cushion's velvet lining that the lamp-light gloated o'er,
But whose velvet violet lining with the lamp-light gloating o'er,
She shall press, ah, nevermore!
Then, methought, the air grew denser, perfumed from an unseen censer
Swung by Seraphim whose foot-falls tinkled on the tufted floor.
`Wretch,' I cried, `thy God hath lent thee - by these angels he has sent thee
Respite - respite and nepenthe from thy memories of Lenore!
Quaff, oh quaff this kind nepenthe, and forget this lost Lenore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'
`Prophet!' said I, `thing of evil! - prophet still, if bird or devil! -
Whether tempter sent, or whether tempest tossed thee here ashore,
Desolate yet all undaunted, on this desert land enchanted -
On this home by horror haunted - tell me truly, I implore -
Is there - is there balm in Gilead? - tell me - tell me, I implore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'
`Prophet!' said I, `thing of evil! - prophet still, if bird or devil!
By that Heaven that bends above us - by that God we both adore -
Tell this soul with sorrow laden if, within the distant Aidenn,
It shall clasp a sainted maiden whom the angels named Lenore -
Clasp a rare and radiant maiden, whom the angels named Lenore?'
Quoth the raven, `Nevermore.'
`Be that word our sign of parting, bird or fiend!' I shrieked upstarting -
`Get thee back into the tempest and the Night's Plutonian shore!
Leave no black plume as a token of that lie thy soul hath spoken!
Leave my loneliness unbroken! - quit the bust above my door!
Take thy beak from out my heart, and take thy form from off my door!'
Quoth the raven, `Nevermore.'
And the raven, never flitting, still is sitting, still is sitting
On the pallid bust of Pallas just above my chamber door;
And his eyes have all the seeming of a demon's that is dreaming,
And the lamp-light o'er him streaming throws his shadow on the floor;
And my soul from out that shadow that lies floating on the floor
Shall be lifted - nevermore!
-Poe
Invert.
27 augusti.
Är så jävla trött idag. Vaknade 9.20 och kunde inte somna om. Inte så konstigt då man är van att stiga upp 6.15 varje morgon..
I alla fall så startar vi dagen med Dissection och kaffe, lite bättre.
I alla fall så startar vi dagen med Dissection och kaffe, lite bättre.
Ful som fan.
Jag får helt enkelt leva med att bloggjäveln vill jävlas med mig. Bakgrunden ska inte vara vit men när jag försöker ändra till en snygg blir även textrutan samma mönster så man ser ingenting. Så jävla fint då. Den ska vara vit.
Nu ger jag upp, får slåss med htmlskiten imorgon.
Godnatt.
Nu ger jag upp, får slåss med htmlskiten imorgon.
Godnatt.
Wacom
Suttit och lekt med mitt wacombord.
Perfekt underhållning när karln tycker det är en bra kväll för spel.
Nu ska jag sortera ut de salta jordnötterna från resten av den där jävla nötmixen.
Misha Collins.
Varför jag älskar den där karln del 34.
Sen att han är så sjukt jävla snygg är väl inte helt fel det heller. Tur att mannen min tillåtit mig att ha herr Collins som freecard. Ehehe
Castiel, bästa karaktären i tvhistorien.
Sen att han är så sjukt jävla snygg är väl inte helt fel det heller. Tur att mannen min tillåtit mig att ha herr Collins som freecard. Ehehe
Castiel, bästa karaktären i tvhistorien.
Icon.
Har världens sötaste icon i webbläsaren.
Mini-Edgar!
Okej, han är inte så söt. Men en sjukt duktig poet och novellist, så han får vara lite ful.
Mini-Edgar!
Okej, han är inte så söt. Men en sjukt duktig poet och novellist, så han får vara lite ful.
Romance
Romance, who loves to nod and sing, With drowsy head and folded wing, Among the green leaves as they shake Far down within some shadowy lake, To me a painted paroquet Hath been- a most familiar bird- Taught me my alphabet to say- To lisp my very earliest word While in the wild wood I did lie, A child- with a most knowing eye. Of late, eternal Condor years So shake the very Heaven on high With tumult as they thunder by, I have no time for idle cares Through gazing on the unquiet sky. And when an hour with calmer wings Its down upon my spirit flings- That little time with lyre and rhyme To while away- forbidden things! My heart would feel to be a crime Unless it trembled with the strings.
- Edgar Allan Poe
Bloglovin.
Juste, har registrerat mig på bloglovin.
Följ min blogg med Bloglovin
Så ni får gärna följa mig där för jag är askul. Jag lovar.
Följ min blogg med Bloglovin
Så ni får gärna följa mig där för jag är askul. Jag lovar.
Introduktion.
Den här veckan har varit vår introvecka. Vi har gått igenom alla stationer för att få en känsla över vad kursen går ut på, lära känna lite av materialen samt lära känna varandra lite. Det tråkiga är bara att grupperna är premilinära och kommer antagligen att ändras..
Måndag var bara en rundvandring så det finns inget spännande att berätta där.
I tisdags började vi med textil där vi skulle "rita på tyget", dvs vi får inte tänka på att göra massa fina broderier utan bara köra omkring med nålen lite hur som helst och leka med färger och mönster. Jag suger tyvärr på att göra ingenting utan gjorde en uggla. Skitful men vi kan ju låtsas att det var meningen.
Efter lunch gick vi igenom måleri. Där höll vi på med oljefärger, vilket var jäkligt kul, speciellt eftersom jag aldrig hållit på med det förut. Eller jag har provat lite smått men aldrig riktigt försökt att göra något ordentligt.. Uppgiften gick ut på att vi alla fick var sin lilla rektangel med en bit av en bild på som vi sen skulle överföra till ett 15 gånger så stort papper, sen pussla ihop alla till en stor bild. Det kändes inte okej. Sjukt irriterande då ingenting ville fungera. Svor som en karl inombords. Alla behöver ju inte veta hur jävla illa jag låter första veckan.
Onsdagen började med skulptur där vi fick göra en "skön form" utan att se på leran. Jag gjorde först en penis, så mogen som jag är, men ändrade det till en båt direkt jag fick veta att den skulle skickas vidare. När leran gått laget runt såg det inte ut som en båt längre, utan mer en tuggleksak för bebisar.
Efteråt delades vi upp i grupper och skulle hitta på ett djur. Varav den ena av två bilder på hela veckan (hade tänkt fotodokumentera allt jag gjorde men glömde helt bort det. Bättre försök nästa vecka.)
Sugus brutalus, äter chiuauor (stavning?) och klättrar på väggar med sina sugfötter.
Nästa lektion på schemat var kvarell. Har hållit på med det när jag var yngre men hade aldrig någon riktig teknik. Något jag fick lära mig rätt mycket om bara efter de timmar vi provade på kursen!
Det där skulle vara en "kontrollerad" målning där vi skulle hålla oss innanför ramarna och enbart använda oss av färger identiska med fyra föremål vi plockat på oss tidigare den lektionen. Inte det snyggaste jag gjort men lever.
Torsdag startade med tekning där vi målade med grafik. Först skulle vi bara kladda på ett papper, "telefonkladd", som han kallade det. Alltså, man fick bara göra massa mönster. Av det skulle vi sen hitta ett fint litet område på 2x2 centimeter och göra en stor bild av det. Jag fick inte till min bild som jag ville och var jävligt nära på att ge upp, men gjorde ändå klart bilden. Sen att min prestationsångest gav mig panik att bilden inte var perfekt är en annan sak..
Keramik var nästa projekt där vi spenderade hela lektionen till att lära känna leran och göra porträtt av varandra, två och två. Under bordet. Alla såg ut som jävla kioskmongon men jag antar att det var meningen.
Idag hade jag sån satans huvudvärk att jag inte tog mig till skolan för att få mina uppgifter som jag ska syssla med måndag-onsdag då de andra är på utflykt. Måste hämta dom på måndag. Påminn mig om det.
Förlåt för världens längsta inlägg förresten.
Puss.
Måndag var bara en rundvandring så det finns inget spännande att berätta där.
I tisdags började vi med textil där vi skulle "rita på tyget", dvs vi får inte tänka på att göra massa fina broderier utan bara köra omkring med nålen lite hur som helst och leka med färger och mönster. Jag suger tyvärr på att göra ingenting utan gjorde en uggla. Skitful men vi kan ju låtsas att det var meningen.
Efter lunch gick vi igenom måleri. Där höll vi på med oljefärger, vilket var jäkligt kul, speciellt eftersom jag aldrig hållit på med det förut. Eller jag har provat lite smått men aldrig riktigt försökt att göra något ordentligt.. Uppgiften gick ut på att vi alla fick var sin lilla rektangel med en bit av en bild på som vi sen skulle överföra till ett 15 gånger så stort papper, sen pussla ihop alla till en stor bild. Det kändes inte okej. Sjukt irriterande då ingenting ville fungera. Svor som en karl inombords. Alla behöver ju inte veta hur jävla illa jag låter första veckan.
Onsdagen började med skulptur där vi fick göra en "skön form" utan att se på leran. Jag gjorde först en penis, så mogen som jag är, men ändrade det till en båt direkt jag fick veta att den skulle skickas vidare. När leran gått laget runt såg det inte ut som en båt längre, utan mer en tuggleksak för bebisar.
Efteråt delades vi upp i grupper och skulle hitta på ett djur. Varav den ena av två bilder på hela veckan (hade tänkt fotodokumentera allt jag gjorde men glömde helt bort det. Bättre försök nästa vecka.)
Sugus brutalus, äter chiuauor (stavning?) och klättrar på väggar med sina sugfötter.
Nästa lektion på schemat var kvarell. Har hållit på med det när jag var yngre men hade aldrig någon riktig teknik. Något jag fick lära mig rätt mycket om bara efter de timmar vi provade på kursen!
Det där skulle vara en "kontrollerad" målning där vi skulle hålla oss innanför ramarna och enbart använda oss av färger identiska med fyra föremål vi plockat på oss tidigare den lektionen. Inte det snyggaste jag gjort men lever.
Torsdag startade med tekning där vi målade med grafik. Först skulle vi bara kladda på ett papper, "telefonkladd", som han kallade det. Alltså, man fick bara göra massa mönster. Av det skulle vi sen hitta ett fint litet område på 2x2 centimeter och göra en stor bild av det. Jag fick inte till min bild som jag ville och var jävligt nära på att ge upp, men gjorde ändå klart bilden. Sen att min prestationsångest gav mig panik att bilden inte var perfekt är en annan sak..
Keramik var nästa projekt där vi spenderade hela lektionen till att lära känna leran och göra porträtt av varandra, två och två. Under bordet. Alla såg ut som jävla kioskmongon men jag antar att det var meningen.
Idag hade jag sån satans huvudvärk att jag inte tog mig till skolan för att få mina uppgifter som jag ska syssla med måndag-onsdag då de andra är på utflykt. Måste hämta dom på måndag. Påminn mig om det.
Förlåt för världens längsta inlägg förresten.
Puss.
Hej och godmorgon.
Efter att ha suttit i några timmar och försökt komma på hur fan bloggar fungerar är den äntligen igång. Typ.
Finns massa saker jag ska ändra på men mitt tålamod är obefintligt så jag får ta det någon annan dag.
Men jag antar att jag ska välkomna alla till min blogg! Mitt namn är Eva och jag är konststuderande, går första året på Sunderby Konstskola och har det jävligt fint där. Så den här bloggen kommer innehålla massa konst, texter och mig själv. Sarkasm är mitt andranamn och ironi är min bästa vän.
Jag är ett metalhead som även lyssnar på Beethoven, som älskar Edgar Allan Poe, poesi och Harry Potter. Jag har en förkärlek för bodymod, det morbida och döskallar samlar jag på. Har ett kranium ovanför sängen som jag tror för tur med sig. Dessutom spelar jag gärna tv-spel och är en Supernaturalfanatiker av rang.
Välkommen.
Finns massa saker jag ska ändra på men mitt tålamod är obefintligt så jag får ta det någon annan dag.
Men jag antar att jag ska välkomna alla till min blogg! Mitt namn är Eva och jag är konststuderande, går första året på Sunderby Konstskola och har det jävligt fint där. Så den här bloggen kommer innehålla massa konst, texter och mig själv. Sarkasm är mitt andranamn och ironi är min bästa vän.
Jag är ett metalhead som även lyssnar på Beethoven, som älskar Edgar Allan Poe, poesi och Harry Potter. Jag har en förkärlek för bodymod, det morbida och döskallar samlar jag på. Har ett kranium ovanför sängen som jag tror för tur med sig. Dessutom spelar jag gärna tv-spel och är en Supernaturalfanatiker av rang.
Välkommen.
