Personligt.
Jag tänker ofta på mig själv. Ibland är jag så jävla egobombad så det är pinsamt. Bäst i världen, smart, rolig och jävligt snygg. Ibland sitter jag i min ensamhet och känner mig korkad, ful och jävligt värdelös. Önskar att jag var mer kulturell, allmänbildad och jävligt underbar. Den där bruden som kommer med bra saker att säga hela tiden. Bruden som får folk att dö av skratt och som folk vänder huvudet efter. Och samtidigt den perfekta flickvännen som bara är jävligt underbar.
Istället gräver jag ner mig i Poes dystra (men ack så sjukt bra!!!!) texter, älskar att gräva ner mig i gammaldags poesi om död, misär och kärlek, jag röker lite för mycket, lyssnar ihjäl mig på Beethoven och är allmänt besvärlig med svåra frågor om livet. Kanske även lite för fixerad över döden, efterlivet och det okulta. Bitterfitta är mitt andranamn och sarkasm är mitt modersmål. Jag vet vad jag vill men det är för mycket så jag vet inte var fan jag ska börja. Tur att jag är ung right? Då har jag lite tid på mig att få klart för mig det som fortfarande är lite grått och suddigt.
Det är också tur att jag inte är den som blir ledsen och deprimerad för det som jag inte kan få grepp om, utan skrattar istället åt vad som händer just nu och hoppas att det löser sig. Jag har lärt mig att om jag inte försöker för jävla mycket kan jag heller inte bli besviken.
Fan. Måste skaffa mig en dagbok.
Kommentarer
Trackback
