Text.
Jag har alltid funderat över livet.
Vad har det att ge mig, vad är det jag vill ha ut av det och vad kan jag bidra med för att göra det bästa utav det?
Hur lyckas man?
Jag har vänt världen ut och in. Sökt under metaforiska stenar i hopp om att finna ett grus av sanning. Någonting som ger mig något att tro på. Att sträva mot.
Efter ett halvår på konstskolan inser jag att även om jag älskar konst, utav hela mitt hjärta, är det skrivandet som tilltalar mig. Min själ hör hemma i en värld av ord. Utan dem känner jag mig tom. Ihålig.
Jag har insett att efter mitt andra år på konst, som kommer sökas in på nu i vår (och BER att jag tar mig in på), blir det en journalistutbildning.
Jag vill kunna titulera mig skribent.
Skriva repotage om saker jag finner värde i, krönikor som både upprör och berör.. Vara den jag var menad att bli.
När jag läser den här bloggen inser jag att jag tappat en del av mig själv det senaste året. Förut var jag en ordkonstnär. Jag kunde få obetydliga ord att kännas meningsfulla, ge känslor åt bokstäver och skriva dikter som kändes in i märgen. Det kan jag inte idag. Min hjärna är på strejk och mina fingrar bortdomnade.
Vad hände med mig? Det jag läser här är inte jag. Bara någon som i princip ordbajsar obetydliga ting.
Jag vill hitta tillbaka till den jag en gång var.
Kommentarer
Trackback
