iintebitter

19 år och ångest. Jag vet att man ska ta var dag som den kommer, carpé diem och vilka andra klyschor det nu finns för att säga att man ska leva i nuet. Jag försöker. Det gör jag. Men jag kan inte låta bli att oroa mig för vad det ska bli av mig. Vad ska jag göra av mitt liv? Vad ska jag utbilda mig till? Ingenting känns lockande och jag får lite panik.

Jag vill leva ett fritt liv, med rutiner jag själv kan bestämma. Jag vill skriva böcker, ge ut poetiska samlingar och ställa ut min konst. Leva på det jag tycker om.

Men det känns inte realistiskt. Chansen att slå igenom är inte den största och jag känner mig hjälplös. Dumt med tanke på att jag inte ens fyllt 20. Någonting kommer jag väl på att göra. Någongång.