Skiter i det här.
http://corcollection.tumblr.com/
.
Hej och hejdå.
Ledsnade ganska fort på den här bloggen. Den blev ointressant, ful och jävligt tråkig, ingenting någon skulle vilja läsa. Och egentligen viktigast allt, ingenting jag någonsin skulle vilja läsa och vara stolt över. Så tänker säga hejdå till ännu en tråkig "blablabla"-blogg full med ointressant skitsnack om min jävla dag.
Istället tänker jag säga hej till en nystart. Mest för min egen skull. Någonstans där jag kan lägga upp sånt jag tycker om. Inspirationsbilder jag samlat på mig genom åren, texter från andra som berör mig och texter jag själv skrivit som jag vill ha kvar då papper har en tendens att försvinna. (Och då oftast till platser jag tyckt var smart att sätta dom och aldrig hittat igen.)
Så hej igen.
Fulaste.
Gjorde en 10 minuters avteckning av mig själv i photoshop för att fräsha upp headern. Skitfult gjort och ingen kanske tror att jag gått media samt är riktigt duktig. Ska ta itu och göra en ordentligt snygg en här någon dag.
Idag har jag dock inte tid då jag måste ta tummen ur röven och städa här hemma. Det blir jävligt äckligt snabbt då man har en hund.
Anställning.
Jag borde verkligen betala någon för att göra någonting snyggt med min blogg. När det kommer till saker som typ html-koder så kan man inte tro att jag är född i slutet av 1900-talet. Snarare 1900 f.Kr.
Var orginell och googlade en bild.
En månad sen.
Det var visst en månad sen jag var in här. Igen. Jag håller liksom på i ryck. Först dampar jag på jättemycket några dagar, sen tar det flera veckor innan jag kommer på att jag hade en blogg.
Ingenting speciellt har hänt sen jag var in här sist, har bara sökt in till olika kurser som jag ska sysselsätta mig med från början av sommaren. Först ut är Livsfilosofi (är sjukt pretto och ska fundera kring min existens osv. Spännande) och Att populärisera litterära klassiker. Tror det kommer bli jävligt fint, om jag tar mig in då HOPPAS HOPPAS HOPPAS.
Sen till hösten har jag sökt in på Kreativt skrivande. På distans då. Tänkte söka förlängningskursen sen till våren.
Jag är nästan lite kristen nu en stund och ber om att jag ska få komma in. JAG VILL!
Målat om.
Ledsnade åter igen på hur bloggen såg ut. Så gjorde om lite.
Det ser astråkigt ut men jag får leva med det just nu och så fixar jag det när jag faktiskt vet hur man gör.
Kan vara en bra idé att kunna något innan man man börjar röra runt.
Ordbajs.
Flera gånger här i bloggen har jag nämnt hur jag lätt fastnar i mitt inre. Hakar upp mig på en massa svammel som jag egentligen inte borde tänka på då det sätter käppar kugghjulen som ska hålla min hjärna fungerande.Jag kommer ihåg när jag var liten och resonerade kring framtiden.
När jag gått ut högstadiet skulle jag söka in på estet teater. Ta skolan med storm så jag kunde gå ut med toppbetyg och sedan söka in på en teaterhögskola. Efter det hade jag tänkt flytta till Hollywood och bli stjärna.
Jag reflekterade inte kring det väsentliga.
Att jag hatar uppmärksamhet. Jag hatar tanken på att vara känd. Jag hatar att uppträda inför folk.
Jag skulle helt enkelt hata det livet.
Men det jag inte kan låta bli att förundras över är hur passionerad jag var, även fast jag var liten, knubbig och 8 år.
För mig fanns det inga gränser. Det fanns inte om eller kanske. Inga hinder jag inte kunde ta mig över.
Idag är det bara hinder jag ser. Jag ser bara vad som inte går, vad som kan gå fel och vad som inte passar mig. Framtiden idag ser mest ut som en svart grop jag inte vill falla ner i, och som är omöjlig att ta sig ur när man väl är där.
Jag försöker i alla fall.
Jag försöker ta mig ur mina egna onda tankar som jag ständigt glider tillbaka i. Som om de vore en omloppsbana som suger in mig och tvingar mig att cirkulera där.
Men jag har ändå kommit relativt långt redan nu.
Jag har hittat en skrivutbildning jag ska söka in till nästa år som dessutom verkar skitkul.
Jag håller på att spåna på ett framtida arbete till mig själv, någonting som jag tror kan bli riktigt intressant om jag bara lyckas. Men allt handlar om att kämpa.
Eller hur?
Angående den nya prinsessan.
Jag hade tänkt att inte lägga mig i kungafödseln över huvud taget då jag finner diskussionen rätt ointressant eftersom mitt intresse i kungahuset är näst intill obefintlig, men jag kan inte låta bli då jag läst vad som skrivits kring ämnet de senaste timmarna.
Ja. Barnet kommer bli ännu en utgift för landets skattebetalare. Vi kommer få betala för barnets leverne och onödiga uppgifter såsom resor och fritidssysslor. Vi kommer betala för barnets kläder, leksaker, körkort och dyra fritidsintressen.
Ja. Det är otroligt synd att en människa måste födas in i en värld där yttrandefriheten inte är en självklarhet och rätten att rösta inte kommer på tal. Den här flickan får leva i en oberoende ställning, oavsett vad hon tycker och vad hon önskar att påverka. Hennes demokratiska rättighet är obefintlig, såvida hon inte väljer att avsäga sig sin kungliga titel, vilket inte har hänt i Sverige sen Gustav V valde att abdikera i början av 1900-talet. (Om jag inte har helt fel)
Hon kommer växa upp under mediebevakning där hon inte ens kommer kunna gå till skolan en vanlig tisdag utan att någon kommer vända på huvudet. Alla vet vem hon är.
Det enda positiva som kan komma ur det är väl att hon kan ta det lugnt i dom pinsamma lär-känna-varandra övningarna som skolor envisas med att ha, det finns inte mycket att tillägga. Alla kan bara läsa Aftonbladet.
Nej. Jag skulle inte påstå att det är rätt att en människa precis som alla andra inte ska ha rätten till ett vanligt liv där hon kan välja vad hon vill göra med sin framtid. Det är redan utstakat för henne innan hon ens hunnit ta sitt första andetag.
Men den rätten har väl ingen som föds in i en monarki? Kronprinsessan Victoria har gått igenom samma sak. Man kan inte kräva att bara för att hon föddes med en titel, ska hennes rättighet att skaffa barn tas ifrån henne.
Jag tänker vara glad för hennes och Prins Daniels skull. Ett barn sägs vara en välsignelse, något jag inte tänker missunna ett lyckligt par, oavsett deras härkomst. Man kan bara hoppas att dom gör det bästa för sin dotter. Trotts de motiga förutsättningarna.
Sen att jag inte är vidare förtjust i monarki i övrigt, det är en helt annan femma.
Sjuk men glad ändå.
Igårkväll började jag plötsligt frysa som ett tok. Klädde på mig. En halvtimme senare höll jag på att dö över hur varmt det var, så jag tog av mig igen. Sen frös jag igen. Och svettades igen.
Så höll jag på hela kvällen igår.
Efter ett tag kom det värk bakom mina ögon, ett tomt huvud som ekade men samtidigt kändes tyngre än bly.
I min tro om att bli bättre gick jag och lade mig, men det hjälpte ju föga. Somnade inte förän 2 och har sovit oroligt hela natten. Så nu sitter jag här, missar saker jag inte vill missa på skolan och vet ännu inte om min kropp ska bestämma sig vilken temperatur den vill ha.
Men, till skillnad från när jag vanligtvis är hemma och gör ingenting, tog jag tummen ur röven och invigde min nya skissbok.
Kass mobilbild jag vet.
Och nä, linjerna ska egentligen inte vara där men tyckte om dom så dom fick vara kvar.
Och bara för att det är alla hjärtans dag.
Jag älskar dig.
Idag och alla andra dagar på året.
Text.
Jag har alltid funderat över livet.
Vad har det att ge mig, vad är det jag vill ha ut av det och vad kan jag bidra med för att göra det bästa utav det?
Hur lyckas man?
Jag har vänt världen ut och in. Sökt under metaforiska stenar i hopp om att finna ett grus av sanning. Någonting som ger mig något att tro på. Att sträva mot.
Efter ett halvår på konstskolan inser jag att även om jag älskar konst, utav hela mitt hjärta, är det skrivandet som tilltalar mig. Min själ hör hemma i en värld av ord. Utan dem känner jag mig tom. Ihålig.
Jag har insett att efter mitt andra år på konst, som kommer sökas in på nu i vår (och BER att jag tar mig in på), blir det en journalistutbildning.
Jag vill kunna titulera mig skribent.
Skriva repotage om saker jag finner värde i, krönikor som både upprör och berör.. Vara den jag var menad att bli.
När jag läser den här bloggen inser jag att jag tappat en del av mig själv det senaste året. Förut var jag en ordkonstnär. Jag kunde få obetydliga ord att kännas meningsfulla, ge känslor åt bokstäver och skriva dikter som kändes in i märgen. Det kan jag inte idag. Min hjärna är på strejk och mina fingrar bortdomnade.
Vad hände med mig? Det jag läser här är inte jag. Bara någon som i princip ordbajsar obetydliga ting.
Jag vill hitta tillbaka till den jag en gång var.
Trött.
Just nu har jag världens svacka. Är trött mest hela tiden och har svårt att sova vissa nätter. Och dom nätter jag inte sover vaknar jag och mår jävligt illa. Vilken är vad jag gör just nu. Sitter hemma och ser på Weeds, dricker apelsinjuice och längtar till om två veckor då jag förhoppningsvis får i rödfärgen i håret. Hoppas det blir sjukt snyggt så att jag slipper vara brunröd. Det är inte en passande färg för mig.
Nu ska jag gå in på Svensk Fastighetsförmedling och drömma om att bo i ett fint gammalt hus med öppna spisar och rycka upp mig. Ha det fint!
Puss.
Jag. Rött läppstift och rullar i håret. Sassy.
Varför?
19 år och ångest. Jag vet att man ska ta var dag som den kommer, carpé diem och vilka andra klyschor det nu finns för att säga att man ska leva i nuet. Jag försöker. Det gör jag. Men jag kan inte låta bli att oroa mig för vad det ska bli av mig. Vad ska jag göra av mitt liv? Vad ska jag utbilda mig till? Ingenting känns lockande och jag får lite panik.
Jag vill leva ett fritt liv, med rutiner jag själv kan bestämma. Jag vill skriva böcker, ge ut poetiska samlingar och ställa ut min konst. Leva på det jag tycker om.
Men det känns inte realistiskt. Chansen att slå igenom är inte den största och jag känner mig hjälplös. Dumt med tanke på att jag inte ens fyllt 20. Någonting kommer jag väl på att göra. Någongång.
Fast just nu känns det otroligt hjälplöst.
3 januari 2012.
Idag känner jag mig ledsen, liten och jävligt less. Ingenting går som jag vill och jag vet inte vart jag ska ta vägen och ingenstans är nog långt bort.
Så jag sitter i tv-rummet, inlindad i världens mysigaste film och ska snart dricka te innan jag tar en runda på gångbandet. Det får bli tillflykt nog.
Robert är och umgås med en vän som är på besök, vilket jag egentligen tänkt hänga med på men idag är inte en bra dag för sånt. Så jag är istället panik ifall han tagit sig fram i snöstormen eller inte. Skön känsla det där. Panik.
Får dock lätt panik vid liknande tillfällen då jag alltid tänker ut de värsta möjliga scenarion, så jag är förberedd liksom.
Men jag hoppas på det bästa i alla fall.
Nu, efter flera rader av uttråkning ska jag gå och koka mitt te nu. Ha det fint.
PUSS
GOTT NYTT ÅR!
Skriver nyårslöften as we speak. Jag är den typen av människa som behöver någon konkret om jag ska lyssna och än mindre göra. Att bara ha tomma tankar om vad jag borde är inte min grej för det känns inte verkligt. Har aldrig tyckt att jag borde göra en massa löften men det här året får bli då jag ändrar på det.
Annars lyssnar jag på fyrverkerier och är allmänt tönt och lycklig.
Gott nytt år allihopa!
(förlåt för världens tråkigaste och bildlösa inlägg)